zityzetters

Man har ibland funderingar kring livet.Ska det vara som det är eller ska det bli någon ändring.'
Det är ett och halvt år sen min man gick bort men det känns som en evighetsen.
Frågan är kommer man att kunna må något bättre eller ska man hela tiden känna som man gör.
Man vet inte hur man ska klara dagen ibland och sen nästa dag känner man inte lika dant men dom dagar man mår något så när så får man nästan samvetskval för att man kanse är glad . Då tänker man att det får jag ju inte göra man
ger sig inte den lyckan riktigt.

Det finns ju folk som undrar om man har sörgt överhuvudtaget. Ja den frågan kan dom ju ställa sig men dom kan ju inte räkna med att få något svar.Jag skulle kanske vilja ha någon i mitt liv som man kan diskutera livetst stora gåta älska, glömma och förlåta. Eller om det händer något att det finns en famn där som ger en björnkram.

Jag är överlycklig att jag har mina hundar annars skulle jag ablolut inte klara av dagen överhuvud taget.
Som tur är så hittar dom på sattyg ibland så man vet att man lever.
Mina döttrar gör även dom ibland en smula gnista i tillvaron och det är man ju glad för.

Nu får jag se framåt mot att åka till Arboga (Herrfallet) och ställa min lila prins Ior på ISF utställning, där får man ju träffa andra " galna" setter vänner.

Annars har det inte hänt så mycket som finns att skriva om. Jo visst ja jag ska ju på bröllop på lördag i Torsångs kyrka i Borlänge. Det är mina barns kusin som ska gifta sig.